Kalkning

Försurningen orsakar stora skador på naturen. Livet i sjöar och vattendrag påverkas liksom marken där innehållet av näringsämnen förändrats. De allvarligaste försurningsproblemen i landet återfinns här på västkusten. Huvudorsaken till försurningen är luftföroreningar som faller ner i form av svavelsyra vilket ombildats från svaveldioxid, nitrat samt salpetersyra som ombildats ur kväveoxid. Dessa försurande ämnen kommer från all slags förbränning, men även skogsbruket kan bidra. Om fallna träd får ligga kvar i skogen återgår dess ämnen till marken. Om skogsbrukets uttag av biomassa istället är stort, till exempel som biobränsle i form av grenar och toppar, så kallad GROT, kan en negativ balans uppstå och därmed försuras marken. En ökning av uttag av biomassa från skogen innebär en risk för att försurningen på sikt återigen ökar. Enligt Skogforsk 2011 tas skogsbränslen ut från drygt 80 procent av hyggena i de södra och mellersta delarna av landet, medan i norr ligger det på cirka 70 procent.

Försurningen drabbar hela ekosystemet och leder till att antalet växt- och djurarter minskar. Nedfallet av svavel har halverats sedan 1980-talet. Mängden kväve har däremot inte minskat på motsvarande sätt. Kalkning sker i sjöar, vattendrag och våtmarker. Kalkningen har stor betydelse för bevarande av hotade arter, exempelvis för lax, flodpärlmussla, flodkräfta och öring, men även för att få behålla mer vardagliga arter som abborre, mört och gädda i våra sjöar.

I Hylte kommun kalkas 19 sjöar med båt samt tre sjöar och 23 våtmarker med helikopter. Det finns kalkdoserare i Näverbäcken, vid Hylte sjö och i Skärkeå. Kalkningen i Hylte kommun kostade år 2019 ca 1,04 miljoner kr. Hylte kommun ansöker årligen om bidrag för kalkningen från länsstyrelsen. Bidraget är på 95 procent av den totala kalkningskostnaden.