Hoppa till innehåll Hoppa till meny

Publicerad 2021-07-08

Vaken sommarjobbare­ blev stf räddningschef – läs om sommarjobben då och nu

Räddningschefen Mikael Andersson står i solskenet framför brandbilarna vid räddningsstationen i Hyltebruk.

För Mikael Andersson, ställföreträdande räddningschef, är det viktigt att bidra till tryggheten i samhället.

I tidigare artiklar i sommarserien sommarjobb då och nu har vi träffat tre medarbetare i Hylte kommun. I sommarseriens sista artikel får vi träffa Mikael Andersson som jobbar som ställföreträdande räddningschef på räddningstjänsten i Hylte kommun.

Mikael Andersson har arbetat på räddningstjänsten i snart 30 år. Mikaels första sommarjobb var på en snickerifabrik som tillverkade butiksinredning. Han fortsatte jobba där på skollov fram tills han var 19 år.
Både pappa och min farbror jobbade där så det var genom min pappa som jag fick jobbet, berättar Mikael.

Sommarjobbet gav fast anställning

Mikael var 15 år gammal när han började jobba på snickerifabriken och fortsatte jobba där efter studenten, som anställd på heltid. Han hade ett stort fordonintresse och sparade mycket av sina pengar för att i framtiden kunna köpa en bil. För en del av pengarna han tjänade köpte han även en motorcykel när han var i 16 årsåldern.

På jobbet kunde Mikael få uppgifter som att plocka bitar i olika material , montera ihop möbel delar och liknande enklare uppgifter. Han trivdes bra och tyckte att jobbet var roligt.
Det var kul att tillverka olika saker och ingen dag var den andre lik, det var ett omväxlande jobb. Det var god gemenskap och alla kom bra överens fast det var spridda åldrar.

Nybörjarspratt

Under Mikaels sista år på snickerifabriken jobbade han som arbetsledare och det har varit till stor nytta när han senare började jobba som ställföreträdande räddningschef. Men arbetsledaren Mikaels yrkesliv började med ett försök till ett spratt från kollegorna på sommarjobbet.

När Mikael började jobba försökte några kollegor lura honom genom att be honom att hämta en slinthyvel, det vill säga ett verktyg som inte finns.
Jag förstod att de försökte skoja med mig så jag bad en äldre kollega att ge mig ett konstigt verktyg som jag kunde ge dem. Gubbarna som försökte skoja med mig visste i sin tur inte vad verktyget var för något så de fick skoj tillbaka, berättar Mikael med ett skratt.

Kollegorna vände och vred på verktyget Mikael kommit med och svarade lite snopet;
”Vad bra, men vi behöver inte den just nu”

Tjugosju givande år

Som ung hade Mikael inga direkta tankar på vad han ville göra i framtiden, att han började arbeta på brandstationen var lite av en slump. En av hans kollegor på fabriken jobbade deltid som brandman och tyckte att Mikael borde prova på yrket, vilket han också gjorde. Tjugosju år senare jobbar Mikael kvar på brandstationen, att hjälpa folk betyder mycket för honom.

 

Text och foto: Moa Åberg Niskanen feriearbetare/sommarkommunikatör

Kontakt